Om kristenheten i postkommunistiska Öst och sekulariserade Väst

Den vackra sången från en Ortodox kyrka i öst, som videon försöker förmedla, är onekligen gripande. Den bads sjungande redan på det Bysantinska kejsarrikets tid. På bilden ovan ses ett kloster som är väl skyddat, delvis inneslutet i ett skyddande berg.

Den världsberömde ryske kompositören Nikolay Andreyevich Rimsky-Korsakov (1844-1908) komponerade musik till Herrens bön Fader Vår, på ryska Otce Nas. Den ber man ofta sjungande under liturgin i Ortodoxa kyrkor, även i de som finns här i Väst.

Under Sovjetunionens kommunistiska regim genomlevde den Ortodoxa kyrkan den kanske svåraste förföljelsen i kristenhetens historia. Med den kommunistiska revolutionen 1917, alltså för precis ett hundra år sedan, infördes gudsförnekelsen – ateismen – som den enda tillåtna religionen. Jesu Kristi ord “Jag är Vägen och Sanningen och Livet” kunde inte tolereras av den världsliga maktens män. Ateismen lärdes ut i skolorna medan den kristna tro, som den stora majoriteten ryssar omfattade, förtrycktes.  I Ryssland stängdes kyrkobyggnader och kloster, otaliga förstördes eller byggdes om för andra ändamål. Kristna dödades eller deporterades till Sibiriens fångläger. Om det har den ortodoxt kristne författaren Alexander Solzjenitsyn berättat i sin bok Gulagarkipelagen.

Att förföljelsen var särskilt svår under Nikita Chrustjevs tid som Sovjets president är nog mindre känt i Väst. Den ortodoxa kyrkan levde emellertid vidare, gick under jord eller tvingades till dubbelspel. I det av Sovjet ockuperade Estland, sa man med ett leende vänner emellan, att estländarna var som rädisor – röda utåt men vita under ytan. Det blev ett sätt att överleva.

Många kristna ryssar lyckades fly till USA där Exilkyrkan etablerades, som i dag har omkring sex miljoner medlemmar, även verksam i Europa. Överallt där kommunismen tog makten, som i stora delar av Östeuropa, tvingades de kristna till tystnad. I Sovjetunionen pågick förföljelsen till 1991, alltså i drygt sjuttio år. I dess lydstater bakom järnridån från Estland i norr till Albanien i söder blev situationen likartad med ett förtryck som varade i drygt fyrtio år.

Efter kommunismens fall i Öst har den Ortodoxa kyrkan fått uppleva en pånyttfödelse utan like och utan motsvarighet bland samfunden i Väst. När Sovjetstaten föll 1991 hade Kyrkan förlorat många av sina medlemmar. Idag lever en stor majoritet, 80-85 procent av befolkningen har nämnts, såsom döpta, i den Ortodoxa kyrkan, där man tar del av kyrkans nådemedel såsom bikten, myrrasmörjelsen och nattvarden, även kallad kommunionen. I den Ortodoxa kyrkan välkomnas redan de allra minsta i dessa Kyrkans mysterier.

I Väst var det materialismen och den moderna humanismen som blev en svår prövning och frestelse för de kristna. Med “människan i centrum” trängde politikerna medvetet ut Gud från livet som människa. EU:s ledning vill varken kännas vid Jesus Kristus, kristna symboler i det officiella rummet eller Europas kristna arv i sin konstitution. Gud sågs och ses alltjämt som en form av vidskepelse eller en privatsak som möjligen existerade och då inte som den kristne Guden – Fadern, Sonen och Den Helige Ande. Jesus Kristus hamnade till och med utanför periferin i det sekulariserade EU.

Detta avfall från kristendomen i Väst, denna sekularisering, är otvivelaktigt en viktig förklaring till varför media, politiker och till och med sådana organisationer som menar sig vara kyrkor, visat sådan likgiltighet inför det förtryck och den massförföljelse av de kristna, som islam och kommunismen varit och är ansvarig för.

Här i Väst vill man helst inte erkänna eller ens inse att EU är en union där avkristningen påtvingats uppifrån. Det är också uppifrån – från EU-ländernas politiska ledarskap – som man öppnat upp för islams utbredning i Europa. Islam är en religion och ideologi som redan kyrkofadern Johannes av Damascus hänförde till irrlärorna: “Av frukten känner man trädet” (Matteus 7:15-20).

I Ryssland och länderna i östra Europa har den Ortodoxa kyrkan och dess medlemmar bevarat den kristna tron. Rysslands president och regeringsmedlemmarna är alla döpta och medlemmar av den Ortodoxa kyrkan. Inte underligt då, att Rysslands ledare förklarat sitt land som kristenhetens försvarare i världen.

För sekulariserade svenska politiker och media är detta naturligtvis bortom all förståelse. Om Svenska kyrkan, som ändå har mer än sex miljoner medlemmar, hade haft en ledning som stått upp för sann kristen tro, vilket den inte gör, så hade det pågående avfallet i Sverige kunnat förhindras och många människor därmed blivit bevarade i kärleken till Herren Jesus Kristus, Frälsaren, och i Hans kärlek till oss.

CAB

 

 

Advertisements