Svenska kyrkan och påvens skägg

“Det kommer att bli ett hett kyrkopolitiskt år med kyrkoval och skarpa åsiktsbrytningar. Svenska kyrkan (SvK) behöver en strategi för fredlig samlevnad” skriver redaktören Brita Häll i Kyrkans tidning (Kt, nr 1/2017).

Som exempel på tvistefrågor nämns det pågående s.k. Juluppropet, där samfunden i Sveriges kristna råd, bland dem Svenska Kyrkan,  kräver en återgång till tidigare lagstiftning i asylpolitiken. Varför vill Svenska Kyrkan stödja massinvandringen av muslimer och därmed framväxten av den falska religionen islam, som blir en ofrånkomlig konsekvens av en sådan linje? Varför inte öppna portarna endast för de kristna, de som förföljs av muslimer och förtrycks av sharialagarna i de islamdominerade länderna? Bibeln lär att de som förnekar Jesus som Guds Son, som muslimer och deras religion islam gör, leds av antikrists ande. Det är heta potatisar, politiskt inkorrekta frågor, som inte nämns i ledaren, men som många kristna i vårt land ändå konfronteras med. För att få ett svar som håller måste de kristna, Svenska kyrkan och Kyrkomötet be om den Helige Andes ledning.

Ett annat exempel på tvistefrågor är målet, att (Svenska) Kyrkan ska vara “politisk men inte partipolitisk”. Att skilja mellan politik och partipolitik är att ägna sig åt hårklyveri, som att diskutera påvens skägg. Svenska kyrkans högsta beslutande organ styrs av just partipolitiken. Man måste vara i det närmaste blind för att inte se det. Politik och partipolitik går i praktiken inte att skilja åt. “De heligas samfund”, det som Svenska Kyrkans medlemmar bekänner sig till i söndagarnas trosbekännelse, är inte ett tillhåll för politik eller partipolitik. Kyrkan är nämligen en gudomlig institution, som fanns redan före världens skapelse (Efesierbrevet 1:4), som rymmer gudomlighetens hela fullhet (Kolosserbrevet 2:9). Kyrkans huvud är Kristus och vi människor, vi kristna, är hans kropp (Kolosserbrevet 1:18, Första Korintierbrevet 12:27). Kyrkan är den kyrka, som de fyra evangelisterna och Aposteln Paulus talar om i sina brev till församlingarna. Den kyrkan finns än i dag, men lever den i Svenska kyrkan?

paven-och-satan

Påve Silvester II och Djävulen. Ur medeltida handskrift.


Ett tredje exempel på tvistefrågor i Svenska kyrkan som redaktören nämner handlar om en motion i Kyrkomötet, som förordar krav på vigning till äktenskap av samkönade, alltså förbud att neka det som i folkmun brukar kallas “homovigslar” och “homoäktenskap”. Det är en motion, som backas upp av kyrkostyrelsens första vice ordförande, Wanja Lundby-Wedin, även känd som f.d. ordförande i partipolitiskt (s) genomsyrade organisationen LO, en organisation som inte gjort sig känd för sin entusiasm att vilja följa Jesus Kristus. Mot henne står biskoparna och Läronämnden.

2016 års kyrkomöte beslutade till och med att Svenska kyrkans församlingarna skall HBTQ-certifieras, dvs godkännas av en icke-kristen organisation. En organisation som Kyrkomötet visar här med all önskvärd tydlighet att dess ledamöter inte har minsta lust att följa Guds Ord, däremot en behornad potentat med svans där bak.

Ska Guds vilja eller världens vilja få råda i Svenska kyrkan? Det är den fråga som aldrig ställs, men som ändå återkommer gång på gång i Svenska kyrkans högsta beslutande organ, det partipolitiskt styrda Kyrkomötet. För den som vill vandra i Kristi fotspår är det en icke-fråga. Svaret är nämligen givet med Jesu ord i Lukas 11:23: “Den som icke är med mig, han är emot mig, och den som icke församlar med mig, han förskingrar.”

CAB

 

Advertisements