Om den synliga verkligheten … och den osynliga

cab-i-tankar-tn

Liten man i tankar. Tuschmålning av Carl Anders Breitholtz

FUNDERINGAR KRING LIVET: Ser man bara till detaljerna, så missar man de stora dragen. Ser man bara till de stora dragen, så missar man detaljerna, de som kan ha betydelse för helheten. För att se se verkligheten som den är – om det överhuvudtaget är möjligt för oss människor eftersom det också finns en osynlig verklighet – så får man alltså balansera på slak lina. Den sanning som vi människor söker är som en hägring i öknen: den ena sekunden verklig, den andra försvunnen, som bortblåst. Guds sanning, Guds verklighet, är den som består – i evighet. Ofattbart, bortom vår fattningsförmåga.

“Jag är vägen och sanningen och livet” sa Herren Jesus Kristus, “ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Johannes 14:6). Anspråksfullt säger några och visst kan man förstå det så, men nu är Jesus Kristus kristenhetens sanne Gud och är man döpt och har fått trons gåva, så är hans ord detsamma som Faderns ord, Guds Ord. Bibeln, hela Bibeln, är för kristenheten Guds Ord. Den som följer den vägen, som i ödmjukhet låter sig ledas av Herren Jesus Kristus, finner livet – om han än förlorar det. Många är de kristna som blivit och är förföljda för sin tro på Herren Jesus Kristus och som dödats för sin tro.

Om det skriver evangelisten Matteus (10:39) när han citerar Jesu ord: “Den som finner sitt liv, han skall mista det, och den som mister sitt liv, för min skull, han skall finna det”. Det är viktigt att lägga märke till den lilla bisatsen “för min skull” eftersom det handlar om vår kärlek till Herren Jesus Kristus: vi älskar honom som det spontana svaret på hans kärlek till loss.

När vi människor har funnit den vi älskar så är vi förälskade i någon som älskar oss. Så småningom fördjupas förälskelsen men kärleken består, även genom alla prövningar. Vi vill ständigt vara tillsammans med honom eller henne, som vi älskar, för det är så underbart! Och det är bara när vi är tillsammans som vi känner oss hela, som vi blir ett.

Som kristen kan man se vår kärlek till Herren Jesus Kristus på samma sätt, men kärleken till Herren växer och blir allt större. Kanske obegripligt för den som inte tror, men en osynlig verklighet för oss som fått tron, hoppet och kärleken i  gåva. Eller som aposteln Paulus säger i sitt första brev till de kristna i Korint (1. Kor. 13:13): “Så bliva de då beståndande, tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst bland dem är kärleken.”

CAB

 

Advertisements