Obama vs Putin: Snälla gossar och stygga

“STORPOLITIK”: Efter presidentvalet i USA och några veckor före presidentbytet har sittande presidenten Barack Hussein Obama hävdat att Ryssland försökt påverka valet, som uppenbarligen inte avlöpte som han själv velat och arbetat för.

Donald Trump, den tillträdande presidenten, menar att påståendet är taget ur luften. Men president Obama bestämde snabbt att 35 ryska diplomater skulle utvisas ur USA för att inom 72 timmar sättas på första bästa flyg tillbaka Moskva.

Som väntat har Vladimir Putin, Rysslands president, förnekat att Ryssland skulle ha försökt påverka utgången av det amerikanska presidentvalet. I det diplomatiska spelet är det regel att om ett land utvisar x antal diplomater från något land, så ska det utpekade landet utvisa åtminstone lika många. Här gäller det således att rädda ansiktet. Rysslands utrikesminister Lavrov rekommenderade sin president att som svar utvisa 35 amerikanska diplomater, fyra som tjänstgör i S:t Petersburg och trettioen i Moskva.

Något överraskande har nu president Putin avvisat sin utrikesministers förslag och sagt, att här skall det inte alls utvisas några amerikanska diplomater. Rysslands ledning, poängterar han, skall i stället “ägna sig åt viktigare saker” som att förbereda goda relationer med USA under den tillträdande presidenten. I stället har han bjudit in diplomaterna vid amerikanska ambassaden till en festlighet på Kreml, dit också deras fruar och barn bjudits in. Sådant skapar naturligtvis mer goodwill än metoden att utvisa diplomater.

Det här kan man läsa sig till i bl.a. amerikanska och ryska media och jag förutsätter att det är känt även hos den svenska allmänheten, men tar ändå det säkra före det osäkra och återger händelseförloppet. I Svensk politik och media brukar man hålla på Obamas USA som “den goda stormakten”, men efter valet av Trump till president har journalist- och politikerkåren “med hjärtat till vänster” ändrat sin uppfattning 180 grader eftersom valutgången inte blev som de uppenbarligen hade hoppats på.

Ryssland har å andra sidan behållit sin traditionella roll i svenska media  som den “stora stygga vargen”. Att landet kastat av sig sitt Sovjetiska ledargarnityr redan 1991 tycks ha passerat nästan obemärkt i den “humanitära stormakten”. Det har med psykologspråk liksom inte “internaliserats”.

Att ryska folket dessutom nu öppet visat sig ha hållit ut i sin ortodoxt kristna tro trots den grymmaste förföljelse under kommunismen 1917-1991 tycks vara bortom sekulariserade svenska journalisters och politikers fattningsförmåga. Något “nytt” har alltså hänt i Ryssland och USA, men hur man ska förstå det ska man nog inte förvänta sig att svenska politiker och journalister ska kunna förklara på ett objektivt trovärdigt sätt.

cab-kommer-allt-att-bli-braI blindo har tongivande kretsar i vårt land i stället styrt Sverige på kollisionskurs mot både Trumps USA och Putins Ryssland. I båda länderna är kristendomen det sammanhållande kittet. I Ryssland har presidenten tagit upp den kastade handsken som kristenhetens försvarare. Men Sverige betyder nu inte så mycket i världspolitiken och tur är det. I stället är Sverige nu hänvisat till ett Kristusförnekande EU, vars ledning står som en åsna mellan två hötappar: Å ena sidan ett snabbt fallande väljarstöd för EU:s centralstyrda maktambitioner som än mer vidgar EU:s “demokratiska underskott”. Å andra sidan en självpåtagen försörjningsbörda in blanco för en okontrollerad invandring från islamdominerade länder med allvarlig risk för snar ekonomisk kollaps kombinerad med eskalerande konfrontationer med den europeiska “urbefolkningen”. Det kloka initiativet och handlingskraften har likt badtvålen flugit EU-styret ur händerna (om de nu någonsin haft greppet om den). Den snälla gamla damen undrar försiktigt: “Kommer allt att bli bra ändå?”

Jag kastade en förströdd blick på bokhyllan och råkade fastna för en bok av Mark Twain: “Snälla gossar och stygga”. Jag plockade fram den, såg på titelsidan och undrade eftertänksamt: vem är nu vem?

Carl Anders Breitholtz 

Läs ex.vis New York Times, Breitbart News, Breitbart News (2014), The Observer,

 

 

Advertisements