Om vägen jag slagit in på

KRISTEN TRO: Det finns en positiv syn på människan i kristendomen: Människan, man och kvinna, är skapad till Guds avbild (Genesis 1:27). “I ären Gudar” sägs i Psaltaren 82:6 och Johannes 10:34 f.

Ställer man sig framför spegeln, så inser man snabbt att det är en bit kvar dit. Och minns man allt det dumma och onda man sagt, tänkt och gjort genom livet, så tackar man Gud att Han lovat vara barmhärtig mot den som ser sina synder, ångrar sig och vill göra bättring. Men visst är det underbart att det är vad vi kan bli – gudar, med Guds nåd.

Vägen dit går via livet tillsammans med andra troende i Kyrkan, genom att höra Guds Ord i den Heliga Liturgin och genom att ta del av sakramenten, även kallade mysterierna:

  • dopet
  • myrrasmörjelsen (motsvarande konfirmationen i väst)
  • Eukaristin (nattvarden, kommunionen)
  • Boten eller bikten
  • Prästvigningen
  • Äktenskapet
  • Sjuksmörjelsen.

Luther kallade dem för “nådemedlen” och det är väl så de är kända bland protestanterna. Att han inte fick med alla mysterierna i sin reformation, det är ju en annan fråga. Dåligt minne, kanske? Att han missade det här med helgonen likaså och det främsta bland dem, Jesu moder, Maria. Hur kan man missa det? En gåta.

Helgonen, de Heliga, de som gått före oss, är viktiga förebilder i livet. Till skillnad från människans kropp är hennes själ odödlig, det tror vi som kristna. Därför kan vi be helgonen att de ber för oss inför Herren. Som kristna kan vi till och med be för dem, som inte längre är kvar i jordelivet – fantastiskt, eller hur?

Främst bland helgonen är Jungfru Maria, Jesu moder. Eftersom Jesus Kristus, Guds Son, är en del av den treenige Guden – Fadern, Sonen och den Helige Ande – så kallas hon också för Gudaföderskan. Det kan låta märkligt, men hade hon inte sagt ja till ärkeängeln Gabriels fråga om hon ville bära och föda Guds Son, så hade mänskligheten inte haft denna nåd, frälsningen genom Messias, Herren Jesus Kristus, Guds Son. Hade inte hennes man Josef tagit hand om och skyddat sin lilla familj mot farorna som hotade dem, var hade vi varit då?

Mannen och kvinnan har särskilda roller eller uppgifter i kristendomen. Här är några exempel på Jungfru Marias roll:

  • Genom den heliga Jungfrun Maria föddes Guds Son.
  • Det första undret som Jesus gjorde var som svar på en önskan av hans Mor, då vinet hade tagit slut på en bröllopsfest. Det var då han förvandlade vatten till vin, rikligt och det godaste vin som gästerna någonsin smakat, en föraning om bröllopsmåltiden i Himmelriket.
  • Under åren minns Maria allt det som Jesus sa och hon “gömde det” i sitt hjärta.
  • Det var kvinnor som som först fick höra nyheten om att Jesus uppstått från de döda. De fick berätta den glada nyheten för lärjungarna, som snart skyndade sig till den tomma graven.

cab-the-virgin-mary-ii-mosaic-in-russian-orthodox-church-copenhagenSå vid både inkarnationen, då Gud blev människa, och uppståndelsen, då Herren övervann döden, hade kvinnan en central roll. Och så är det än idag. I  varje ortodox kyrka finns två ikoner (bilder) på var sida om Kungsporten till det allra heligaste: den ena visar Maria med sitt barn Jesus i famnen, den andra hennes son Herren Jesus Kristus, Guds Son.

Det är dem man först hälsar på när man kommer in i en ortodox kyrka, genom att buga sig för dem under bön och tända ett vaxljus, att hålla lågan i våra lampor levande. Man behöver inte sitta ner i en ortodox kyrka. De flesta står upp, det är den mest naturliga böneställningen, och så kan man röra på sig, tända vaxljus, be, sjunga med i körens sång (mest på svenska) och växelsång med prästen. Ja, man kan till och med ge en ikon en kyss om man så vill!

Man kan säga att Julen, den tid i kyrkoåret som vi närmar oss nu, handlar om att minnas Herren Jesu Kristi födelse, Messias ankomst, men också se framåt i förväntan på hans tillkommelse: “Tillkomme ditt rike”, som vi ber om i Fader Vår, Herrens bön.

För mig är mycket av detta fortfarande nytt, även om det är välbekant sen barnsben som döpt och medlem i Svenska kyrkan. Det var bara drygt ett år sedan jag konverterade till Ortodoxin. Det är onekligen en spännande väg jag slagit in på, full av överraskningar, oväntade fördjupningar och “aha-upplevelser” och nya vänskapsband. Men det är inte av egen kraft jag letts in på “den Vägen”, för som Herren Jesus sa:

  • “mig förutan kunnen I intet göra” (Joh. 15:3-5) och
  • “ingen kan komma till Fadern utom genom mig” (Joh. 14:5-7) och
  • “Ingen kan komma till mig, om icke Fadern, som har sänt mig, drager honom; och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.” (Joh. 6:44).

Och visst känner jag av dragningskraften, Guds dragningskraft, och många, många med mig. De är bara att öppna sig och ta emot den. Alla får inbjudan, alla får vi välja.

CAB 

 

 

 

Advertisements