En bild av Kristus Pantokrator

kristus-pantokrator-iii-st-catharinaklostret-sinai-500-600-taletORTODOXA KYRKAN: Den här bilden av Jesus Kristus fascinerar mig. Det är inte för att den är så gammal. Ikonen är från 500-600-talet och finns i S:ta Katarinaklostret på Sinaihalvön. Det ligger nära det berg där Moses fick ta emot de två stentavlorna med de tio budorden.

Klostret grundades i i slutet av den bysantiske kejsarens Justinianos regeringstid (548-565 e.Kr.) och tros ha ingått i de gåvor som kejsaren och hans hov då gav till klostret. Därför tror man att ikonen tillverkades i Konstantinopel, Bysantiums huvudstad.

Ikonen är gjord i en teknik som användes då, inte i äggtempera som började användas något senare. Korset på Bibeln som han bär på är prydd med ädla stenar, pärmen av guld. Han omges av ett skimmer av ljus. Det är en person med inre och yttre makt som skildras.

Det som gör att jag återkommer till den här Kristusbilden då och då är nog att personen Jesus Kristus “känns” så självklar, så närvarande, så levande. Och så välsignelsegesten, förstås. Att bli välsignad av Jesus Messias, vem vill inte bli det?

De är inte den lidande Jesus från Nasaret som framställs här, men den segrande Messias, Kristus Pantokrator, Allhärskaren, Guds Son, han som vann över döden i sin kärlek till mänskligheten och som därmed återställde möjligheten för oss människor att förenas med Gud. Här spelar Kyrkan och sakramenten en central roll och naturligtvis hur vi ställer oss till Jesus Kristus i våra liv.

Man har velat se två ansikten i den här ikonen, som är den äldsta kända ikonen av Kristus Pantokrator. Jesu högra ansiktshalva brukar ses som den välsignande Jesus Kristus, medan den vänstra framställer Messias som Domaren som skall komma på Herrens Dag. Å andra sidan har vi människor nog sällan helt symmetriska ansikten och jag menar att man lätt kan tolka in sådant som inte var avsett av den som skapade bilden.

Hur man än ser på denna ikon, så fascinerar den, inte bara mig men åtskilliga andra. Den torde vara en av de mest kopierade ikonerna i den ortodoxa världen. Märkligt nog kan man oftast ganska lätt känna igen Jesus Kristus bland alla de personer som ikonerna brukar framställa, som den heliga Jungfru Maria med Jesusbarnet, helgonen som Johannes Döparen, Georg/Göran som borrar sin lans i Draken, symbolen för Satan, vidare Marias föräldrar Anna och Joakim, Demetrios till häst, Nikolaus, Petrus, Paulus m. fl.

Är det inte ganska troligt, att det funnits en muntlig tradition i urkyrkan, som berättade i detalj hur Jesus från Nasaret hade sett ut? Hur han var klädd, hans hållning, ansikte, ögonfärg, hårfärg, händer, hans personlighet, utstrålning av kärlek? Visst finns det skönmålningar som gränsar till kitsch, kanske särskilt under 1800-talet, men ändå finns det något i bilden som gör att betraktaren lätt kan känna igen den avbildade som Jesus Kristus.

I Gamla Testamentet ges den här bilden av profeten Jesaja (53:2), som var verksam åren 740-700 och som således skrev den långt innan Jesu födelse: “Han hade ingen gestalt eller fägring; när vi sågo på honom, kunde hans utseende ej behaga oss.” Det motsägs ändå inte av den bild som evangelierna ger.

“Skönheten kommer inifrån” är ett känt talesätt. Det är nog något av detta som skymtar fram i de många olika skildringarn i bild av Guds Son, Marias son, Jesu Kristus.

CAB