Då Svenska kyrkans ledning sviker

SVENSKA KYRKAN: Mattias Lönnebo, präst i Svenska kyrkan, avbryter sitt arbete i källaren på sitt hus för att skriva en ledare i Kyrkans tidning, där han konstaterar att “Nu behöver kyrkans ledning bygga upp förtroendet”. Men det torde nu bli mycket svårt, för att inte säga näst intill omöjligt. 

Bakgrunden är, menar han, “skandalen med de alltför vidlyftiga resorna för medlemmarnas pengar”. Han nämner också Svenska kyrkans avståndstagande till och osakliga misstänkliggörande av den omtalade “Mitt kors”-kampanjen på Facebook, som startade med att tre präster uppmanade kristna att visa sin solidaritet för de förföljda kristna i världen genom att bära ett kors som smycke kring halsen.

“Jag tänker på att många nu tror att vi inte längre vill stå för Kristi kors. Det hela baserar sig på missförstånd” menar Lönnebo. Efter dessa två exempel säger han, att han ändå inte skäms för “vår kyrka”, varpå han radar upp goda ting som Svenska kyrkan gör, men som inte märks i debatten.

Och visst gör Svenska kyrkans tjänare mycket gott, men det är inte det som det gäller. De exempel på felsteg som Lönnebo tar upp har förvisso skapat rubriker i media men är ändå bara kladdanteckningar i marginalen.

Det gäller något betydligt värre: Svenska kyrkans ledning förnekar Jesus Kristus. Svenska kyrkan glider nästan omärkligt bort från tron på Jesus Kristus, Guds Son, som världens Frälsare. Den förvandlas successivt till en humanitär organisation, en i mängden, som visserligen gör mycket gott, men där ledningen förnekar kristenhetens Herre. Låt mig ta ett exempel i mängden:

Svenska kyrkans ärkebiskop, Antje Jackelén, tillika ordförande i Biskopsnämnden och Läronämnden och därmed medansvarig för dess lära, hävdar öppet att islams profet Muhammed kan ses som en profet även för de kristna (t ex i Morgonbladet 2016-03-07). Det är han nu inte, inte under några som helst förhållanden.

Ärkebiskopen hävdar också att kristna och muslimer dyrkar samma gud (t ex i DN 2016-08-08), vilket de inte alls gör. Islam tillber en mångud som de kallar Allah (“Gud” på arabiska) och erkänner inte Jesus Kristus som Guds Son, världens Frälsare. Det ärkebiskopen deklarerat är inget mindre än ett avfall från kristen tro. Då Svenska kyrkans ledning sviker är det inte underligt att medlemmarna söker vägen, sanningen och livet på annat håll.

Men man kan inte tjäna både Gud och Mammon. Man kan inte tjäna både den Treenige Guden – Fadern, Sonen och Den Helige Ande- och islams gud Allah. Det är detta som tycks vara så svårt för mätta och välmående välfärdstroende att förstå. Snälla Mattias Lönnebo: Det finns en värld ovanför källarplanet. Också under det.

CAB