Du bar ditt kors …

KRISTENHETEN I SVERIGE: I en tid då kristna förföljs i den kommunistiska världen och i den islamdominerade världen och efter attacken i Normandie även i Europa har korset en alldeles särskild innebörd. Korset tröstar, förlåter, upprättar oss, ger oss kraft, mod och hopp. Korset påminner oss om att Herren uppmanar oss att älska vår nästa, även när det sunda förnuftet säger att vi måste försvara oss och “ge igen”. Svårt? Naturligtvis! Men vem har sagt att det skulle vara en lätt match?

Tänk på t.ex. Erik Gustaf Geijers älskade psalm i gamla psalmboken (nr 89):

Du bar ditt kors, o Jesu mild,
då dödens väg du trädde,
till frälsning för den värld som vild
och full av hat dig hädde.
O kärleks höjd!
Du blöder böjd
för dem som dig förfölja.

Som en liten gest av solidaritet för de förföljda kristna runt om i världen har en liten grupp präster i Svenska kyrkan på eget initiativ uppmanat de troende till att bära kors runt halsen. Det kan vara ett litet kors med halsband man fått i dopet, konfirmationen, i födelsedagspresent eller som man helt enkelt förvärvat för att man gillar det och känner att man hör samman med det på något sätt. Deras uppmaning på Facebook har fått starkt gensvar. På en vecka har mer än 1200 gått med i Facebook-gruppen, som heter Mitt kors.

Att en talesperson för Svenska kyrkan kritiserat initiativet för att vara stötande för muslimer och andra och t.o.m. innebära uppvigling till religionskrig är inte att förvåna. Det vittnar närmast om dåligt omdöme där det borde finnas gott omdöme, och är knappast något man som troende kristen behöver bry sig om.

För min del är jag lycklig ägare av fyra enkla halsband med kors, som jag fått av församlingsmedlemmar efter att jag för snart ett år sedan konverterat till den ortodoxa kyrkans tro. Ett av dem är ett enkelt litet kors av olivträ, tillverkat och välsignat av en munk jag känner, som besökte vår församling i Sverige under några veckor i vintras. Denne munk lever vanligen i ett enkelt litet hus på Det Heliga Berget Athos i Grekland.

På Athos lever och verkar ett par tusen ortodoxa munkar. Det finns ett hundratal kloster med kyrkor där, så det är en halvö där man ägnar sig helt åt att leva i tron på Herren Jesus Kristus. Där ber man, tyst för sig själv, högt eller till och med sjungande. Där deltar man i liturgierna från bittida morgonen till sena kvällen. Där arbetar man med jorden, odlar och skördar. De som kan och upplever sig kallade målar ikoner under bön. Där sjunger man, mediterar, tar emot kristna som söker ledning och hjälp (och de är många). För mig känns det naturligt att bära detta mitt kors runt halsen, det ger mig glädje utan att jag ens behöver be om det.

CAB - Kors i rött VSå när nu en grupp präster ur Svenska kyrkan uppmanar oss att i solidaritet med vår Herre och med de förföljda kristna bära vårt kors, även runt halsen, så är det – naturligtvis – mer än välkommet!

Jag har ännu inte fotograferat av dessa mina kors, men visar istället ett av flera bilder med kors som jag målat i akryl på duk, “Kors i taket!” kallar jag den här.

CAB 

 

 

 

 

 

 

Advertisements