Planerad attack mot Vatikanen avslöjad

Vi tycks leva i en tid av våld och ytterligheter. Det är bara förvånande, läste jag bland kommentarerna på en amerikansk blogg, att det inte brutit ut ett inbördeskrig än, mellan muslimer och européer.

Kanske det, tänkte jag, men några svenskar lär knappast ställa upp i ett sådant krig, för först skulle konsekvenserna för pensionerna utredas, sedan skulle en statlig utredning tillsättas, TV och Aftonbladet/Expressen skulle förmodligen kasta all skuld på de främlingsfientliga och rasistiska svenskarna och skambelägga de som talar om “vi och dom”, som skulle få Svensson att ångra sig med svansen mellan benen och skamset ställa tillbaka älgstudsaren i kassaskåpet. Och när utredningen i sinom tid presenterades i Riksdan ett halvår senare skulle folk ha glömt vad det handlade om och analysen mynnat ut i ett enigt “ingenting” varpå den eventuella folkliga lusten att ta till vapen förmodligen förtvinat till ett respektingivande frågetecken. (Happy End: alla överlevde kriget, naturligtvis).

Michelangelo - Yttersta domen. Fresk (1534-1541) i Sixtinska kapellet, Vatikanen

Michelangelo – Yttersta domen. Fresk (1534-1541) i Sixtinska kapellet, Vatikanen (Wikipedia)

Anledningen till amerikanernas blogg-kommentarer var att en grupp muslimska terrorister (al Quaeda eller kanske ISIS?) hade avslöjats (för några timmar sedan) strax innan de tänkt slå till mot mål i Italien. Samma gäng, som också terroriserat kristna i Pakistan och Afghanistan med hundratalet dödade, hade planerat ett attentat mot Vatikanen 2010 och man kan bara gissa att det nu gällde ett nytt försök mot Vatikanen och den populäre påven Franciscus. Skulle jihadisterna till äventyrs ha lyckats med sitt vansinnesdåd så skulle reaktionen inte ha låtit vänta på sig, befarade en skribent. Han tänkte då inte på svenskarna förstås.

Bloggkommentatorerna (eller vad det nu kan heta) gjorde en jämförelse med hur reaktionen skulle blivit i det muslimska lägret om några västerlänningar kom på idén att spränga några av islams heliga platser. Men något sådant har man inte hört talas om. Än. Nog hör väl “bomber och granater” mer hemma hos kapten Haddock i Tin-Tin än i det religiösa livet?

Så visst tycks vi leva i en tid av våld och ytterligheter. Borta är den tid som skaldinnan Anna-Maria Lenngren (1757-1817) sjöng om:

Jag minns den ljuva tiden,  jag minns den som igår,  då oskulden och friden  tätt följde mina spår. 

CAB