Jesus från Nasaret – sann människa, sann Gud

Jesu mor, jungfru Maria, var judinna, vilket enligt judisk lag gör hennes son Jesus till jude. I evangelierna finns det även annat som knyter Jesus till judendomen. Han omskars på sin åttonde levnadsdag, som är ett tecken på Herrens förbund med israeliterna, dvs det judiska folket. Han besökte ofta templet i Jerusalem och synagogor i trakten. I början av sin verksamhet tillfrågades han om vilket bud som var det förnämsta. Han svarade med att citera ur en av Moseböckerna: ”Det förnämsta är detta: ’Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en.” Detta är den judiska trosbekännelsen än i dag. Han fortsatte med att citera det Dubbla kärleksbudet som också det återfinns i Moseböckerna. Han sade: ”Och du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd och av all din kraft.’ Därnäst kommer detta: ’Du skall älska din nästa såsom dig själv.’ Intet annat bud är större än dessa.”

Jesus från Nasaret var alltså jude – läs mer här. Han var således sann människa: född av en kvinna, han levde, dog och begravdes. Han tyckte om att kalla sig “Människosonen”. Nu var Jesus inte bara jude, han var judarnas konung också. Det var själva motivet till dödsdomen, som den romerske ståthållaren Pontius Pilatus avkunnade över Jesus – trots att han var utan synd – en dom som verkställdes genom korsfästning – läs mer här.

Men Jesus från Nasaret var inte bara judarnas konung, han var också den smorde konungen – Messias (på grekiska Christos) – den som de hebreiska profeterna hade förutsagt skulle komma – men som de flesta inte kände igen under hans tid på jorden. Ändå finns det mer än trettio profetior i den hebreiska Bibeln som gav (och ger) flera tydliga signalement på Jesus från Nasaret som Messias. Johannes (Döparen) sände bud till Jesus med frågan: “Är du den som skulle komma, eller skola vi förbida någon annan?» Jesus svarade honom (Matteus 11): »Gån tillbaka och omtalen för Johannes vad I hören och sen: blinda få sin syn, halta gå, spetälska bliva rena, döva höra, döda uppstå, och ‘för fattiga förkunnas glädjens budskap’. Och salig är den för vilken jag icke bliver en stötesten.»

Jesus från Nasaret var Messias och Guds Son. Hans mor, jungfru Maria, hade blivit havande på ett “övernaturligt” sätt genom Helig Ande. Ängeln Gabriel visade sig för henne med budskapet att Gud utvalt henne att föda Hans Son. I vuxen ålder, alldeles i början av sin verksamhet, lät Jesus döpa sig i floden Jordan av Johannes. Den Helige Ande sänkte sig då över Jesus, lovsjungande änglar visade sig och från himmelen kom en röst, som sade: »Denne är min älskade Son, i vilken jag har funnit behag.» (Matteus 3:13-17). Jesus talade ofta om Gud som sin far. Det framgår av mer än 200 bibelställen. I bönen Fader Vår lärde han sina lärjungar att be till Gud som till “vår far”.

Jesus från Nasaret dog på korset. De romerska soldaterna som höll vakt stack honom i sidan så att kroppsvätska rann ut men de krossade inte hans ben eftersom de såg att han redan var död. Han begravdes men uppstod från de döda på tredje dagen och visade sig sedan under fyrtio dagar för sin mor Maria, lärjungarna och många andra innan han slutligen uppsteg till himmelen inför allas åsyn. Till stöd för hans efterföljare sände Gud en Hjälpare, den Helige Ande. Så är det dessa tre – Fadern, Sonen och den Helige Ande – som är kristendomens ende Gud, den treenige Guden.

Jesus från Nasaret är Guds Son, Gud som blev människa och som fanns före all tid. I Uppenbarelseboken 21:6 säger Han “Jag är A och O, begynnelsen och änden. Åt den som törstar skall jag giva att dricka för intet ur källan med livets vatten.”

CAB