Om jag glömmer dig, Jerusalem, …

Bilderna i den här musikvideon är enkla. Några judar – gamla, unga, barn – dansar, sjunger, klappar i händerna till en traditionell judisk dans. Ett barn med sin äldre syster, kanske hennes mor. Hon är tystlåten och litet vid sidan om, hon tänker på något. Men på vad får vi inte veta. Scenerna är ur en israelisk film. Hela tiden sjunger en kör en judisk sång, texten är ur Psaltaren, psalm 137. Hur låter den?

Vid Babels floder där satt vi och grät, när vi tänkte på Sion. I pilträden som fanns där
hängde vi upp våra harpor. Ty de som höll oss fångna bad oss sjunga. De som plågade oss bad oss vara glada: “Sjung för oss en av Sions sånger!” Hur skulle vi kunna sjunga Herrens sång i främmande land? Om jag glömmer dig, Jerusalem, må min högra hand glömma att spela. Min tunga må fastna i gommen om jag inte tänker på dig, om jag inte låter Jerusalem
vara min högsta glädje. Herre, kom ihåg Edoms barn på Jerusalems dag, hur de ropade: “Riv ner, riv ner ända till grunden!” Du Babels dotter, dömd till undergång, salig är den som får vedergälla dig för allt vad du har gjort oss. Salig är den som griper dina späda barn och krossar dem mot klippan.

Här handlar det om djupaste sorg och förtvivlan! Hur ska det judiska folket kunna glömma den dag då Templet och Jerusalem förstördes och de blev bortförda i fångenskap till Babylon! Sjuttio år senare fick de återvända och byggde åter upp Jerusalem och Herrens Tempel. 

Jerusalem och det andra templet förstördes en andra gång, då var det år 70 e Kr. Det judiska folket fördrevs återigen från Jerusalem, nu till Rom och Europa, till norra Afrika, till Indien och därifrån ut över hela jorden. 1888 år började de återvända. Endast en liten spillra hade överlevt i Jerusalem under denna tid, men judarna i diasporan hade aldrig glömt sitt Jerusalem. “Nästa år i Jerusalem” heter en gammal judisk sång.

1948 grundades så Israel och det judiska folket återfick sitt land. Redan dagen därpå anfölls det av arabiska arméer från grannländerna, som uppmanade araberna i det nybildade Israel att fly. Det skulle bli en snabb seger, försäkrade man. Snart skulle de kunna återvända. Det var dessa arabiska stammar som på 1960-talet började kalla sig “palestinier”. Det namnet syftade tidigare på judarna i landet, men eftersom landet nu kallades Israel, så blev namnet “Palestina” ledigt.

Men ännu hade det judiska folket inte kontrollen över de bibliska landskapen Judéen och Samarien (“Västbanken”) och hela Jerusalem med Tempelberget och det förstörda templet. Det fick man i juni 1967, då Israel återigen anfölls av tre av sin arabiska grannar, Jordanien, Egypten och Syrien, men som besegrades på bara sex dagar. Gud ingrep, annars hade de knappast segrat.

Det judiska folket har sedan 1888 börjat återvända från världens fyra hörn till det land som Gud gav dem och deras förfäder Abraham, Isak och Jakob. Av världens 13 miljoner judar har hittills hälften återvänt från 70 länder. Det är något som aldrig hänt förut i historien. Det är också något som omtalas i många av Bibelns böcker. Profeter som Hesekiel, Jesaja, Amos, Joel, Jeremia förutsäger detta som nu sker i vår tid, en tid som i Bibeln kallas “i kommande dagar” och i Nya Testamentet för “i tidens slut”.

Så hur ska det judiska folket kunna glömma den dag då Templet och Jerusalem förstördes och de återigen blev bortförda, nu till världens alla hörn?

Två tusen år senare förbereder sig det judiska folket för att återigen bygga upp Herrens Tempel. Profeten Hesekiel har i detalj beskrivit hur det skall se ut när det är uppfört. Även Jesus från Nasaret, profeterar om det indirekt då han varnar för “förödelsens styggelse — stå på helig plats” (Markus 13:14, Matteus 24:15). Och när det tredje templet blir verklighet vet vi, att vi som kristna står inför sju mycket svåra år, den tid som Jesus Kristus (på hebreiska Yeshua Ha’Mashiach) kallade “den stora vedermödan” och liknade vid “födslovåndorna” innan han återkommer på “himmelens skyar” och Guds fridsrike kommer till oss. Messias är nära.

Och om den tiden säger profeten Sakaria (12:10): “Men över Davids hus och över Jerusalems invånare skall jag utgjuta en nådens och bönens ande, så att de se upp till mig, och se vem de hava stungit. Och de skola hålla dödsklagan efter honom, såsom man håller dödsklagan efter ende sonen, och skola bittert sörja honom, såsom man sörjer sin förstfödde.” 

Javisst ja, musikvideon! Här är den!

CAB

(Efter denna sång följer en del andra hebreiska sånger)