Om inte berget kan komma till Mohammed …

Regeringen Löfvén (s+mp med v och Alliansen som stödtrupp) har råkat i blåsväder. Igen, får man tråkigt nog tillägga. Till hans och deras försvar vill jag först framhålla, att det inte kan vara någon lätt sak att regera ett land även om det är så litet som Sverige. Alla kan vi trampa i klaveret.

I oktober 2014 beslöt regeringen erkänna “Palestina” som stat, trots att Palestinska Myndigheten (PA) inte uppfyller de internationella regler som gäller för sådana beslut. PA har nämligen inte någon suveränitet över den mark som den delvis administrerar. Den besitter Israel. Regeringen hade dessutom inte konsulterat vare sig oppositionen eller den som missgynnades av beslutet, nämligen Israel. Varken Alliansoppositionen eller Israel blev förtjusta över tilltaget. Fel tidpunkt sa Alliansen. Varför stödja hotet mot Israel, när det hotas av t ex Iran och terrororganisationer som Islamiska Staten, Hamas och Hezbollah? Och i Jordanien är ju 70 % av befolkningen palestinaaraber, så de har ju redan sitt land. Så resonerade man i Israel.

Sveriges ambassadör i Israel kallades upp till Israels försvarsminister för att förklara regeringen Löfvéns beslut. Det gick tydligen inte så bra, för kort därpå kallas Israels ambassadör hem. Och utrikesminister Margot Wallström fick inställa ett planerat besök i Israel och “Palestina” eftersom hon inte skulle tas emot i Israel.

Det fanns således ingen parlamentarisk majoritet i riksdagen bakom beslutet att erkänna “Palestina”. Minoritetsregeringen Löfvén anser tydligen att det är viktigare att stå väl med den radikalmuslimska terrororganisationen Hamas i Gaza och med de andra muslimska antisemiterna i de palestinska territorierna än med det demokratiska och frispråkiga Israel.

Skulle palestinierna vara antisemiter? Aktuella vetenskapliga undersökningar visar att i det islamdominerade “Palestina”, där 98 procent av befolkningen är muslimer, har hela 93 procent antisemitiska attityder (enligt ADL Anti Defamation League 2013-2014). Dessutom diskrimineras och förföljs den kristna minoriteten (se Open Doors WWL 2015).

Som om Löfvén och hans regering vill belöna “Palestina” för dess antisemitism, hat mot Israel och förföljelsen mot de kristna har de nu bestämt att höja anslagen till detta “land” till 1,5 miljarder (1500 miljoner) kronor. Generositet är ju något gott men går det till terrorverksamhet så är det raka motsatsen. Biståndet ges i praktiken in blanco utan någon verklig kontroll av hur dessa svenska skattemedel används. Sveriges regering kan inte kontrollera om “biståndet” går till inköp av missiler, byggande av tunnlar från Gaza in i Israel eller andra hot mot israelerna. Samtidigt har Skatteverket och Kronofogden uppdraget att jaga svenska fattigpensionärer och andra skattskyldiga till sista kronan! Det är verkligen orättfärdigt!

Varför inte i stället ge dessa skattepengar till de här hemma som verkligen behöver dem, till unga arbetslösa som vill utbilda sig, skaffa jobb och sätta bo? Varför inte ge de äldre t ex skattefri pension så de slipper leva som fattigpensionärer? Varför inte ge pengarna till sjukvården, som så väl behöver förstärkas? Varför inte stärka det militära skyddet av vårt land? Med vår lilleputarmé på 8.000 soldater kan inte ens huvudstaden försvaras en vecka. Tänk på flyg- och ubåtskränkningarna. Är inte Sverige värt att försvara längre? Krigshotet närmar sig för var dag som går och våra regeringar, den nuvarande och den förra, prioriterar bort vårt försvar! Det är ju ett slags självmord på nationell nivå. Så tillbaka till “Palestina-frågan!

“Palestina”-presidenten Abbas fick i stället resa till Sverige, där han togs emot av regeringen Löfvén. Om inte berget kan komma till Muhammed får Muhammed komma till berget. Att Abbas var välkommen råder det ingen tvekan om, då han numera har tre muslimska trosfränder i den svenska regeringen plus en supporterskara bland regeringskollegornas miljösocialistiska dhimmis.

CAB

 

 

 

 

 

 

 

 

Advertisements