Att göra abort eller inte göra abort? Det är frågan.

Jag vet att det är ett tabubelagt ämne i Sverige. Jag vet att jag kan trampa mina medmänniskor på tårna. Jag vet att det kan väcka grymma skuldkänslor till liv. Jag vet att de som gjort det handlat i god tro och under svåraste vånda.

Men ändå, ändå dristar jag mig till att peka på att det utförs mellan 35 000 och 38 000 aborter årligen i Sverige. Statistiska Centralbyrån och Socialstyrelsen står bakom den uppgiften så det går helt enkelt inte att ifrågasätta att det sker och omfattningen av det.

Jag vet att skulle det förbjudas i vårt land, så skulle en svart marknad öppnas med mycket stora risker för de kvinnor som väljer att ändå göra abort. Jag vet att mannen inte har så mycket att säga till om inför en eventuell abort. Jag vet att han kan hänvisa till sin kvinna att ensam ta beslutet medan han lugnt kan två sina händer från beslutet.

Det finns också en gråzon, och var finns det inte det i vårt Sverige? Aborter KAN användas mer eller mindre omedvetet eller kanske medvetet som ett preventivmedel. Men ändå är det inte detta jag tänker ta upp här. I stället är det frågan om NÄR läkarvetenskapen, samhället, kyrkan och framförallt vi människor anser att livet börjar. NÄR börjar livet?

OM man anser att det uppstår först när fostret nått en viss vecka, så måste man fråga sig: VAD är det som gör att fostret växer redan från befruktningsögonblicket? KAN det möjligen vara “LIVET” som gör det?

OM man anser att det uppstår liv redan i befruktningsögonblicket, så måste det innebära, att varje abort släcker ut ett liv. Eller rakt på sak: att liv medvetet dödas och tillåts att dödas av lagstiftarna i riksdagen.

Visst kan det finnas skäl till abort som risk för moderns död, följden av våldtäkter, genetiska sjukdomar och annat, men det finns också tillfällen då sådana skäl inte finns men föräldrarna ändå väljer att göra abort.

Det finns de som talar om livet som okränkbart och heligt. Och visst är det så: ett av budorden i Bibeln manar oss: “Du skall icke dräpa!” Men hur heligt och okränkbart anser man det är, när man låter 35 000 – 38 000 aborter utföras i Sverige (minus det antal som görs för att skydda modern – se ovan) utan att man försöker ändra på detta dödande av människoliv eller ens protesterar mot det?

Abortmotståndarna demoniseras i Sverige. Jag tycker inte om det – varken abortmotståndarna eller att de demoniseras eller de som demoniserar dem. Det har gått politik i detta, politik och troll i något som är bortom och över allt vad politik heter, nämligen livet självt! Det är ju en gåva av vår Herre! Så varför ska vi kasta bort den finaste gåvan vi någonsin kan få och som inte kan ersättas -livet och detta att bli föräldrar! Här gäller det att både ta emot denna gåva och att som föräldrar ta ansvar för den lilla livslåga som tänts.

Det där talet om att det är kvinnans kropp och att det är bara hon ensam som skall få bestämma över den, det talet är bara struntprat! Livet i hennes mage är inte hennes utan ett helt självständigt liv med eget blodomlopp, egen DNA och allt det där som gör var och en av oss människor unika. Om föräldrarna – jo, även mannen är ju barnets förälder – absolut inte kan ta vara på sitt barn, varför då inte försöka ge det (nej, inte sälja!) till något par som vill och kan ta hand om det? Det finns många som vill men inte kan. Då får barnet leva och barnets föräldrar väljer att ta hand om, vårda om och skydda livet. Men det bästa är naturligtvis naturens gång, att föräldrarna själva tar hand om sina egna barn, så att barnen får växa upp i sin egen familj.

Så låt livet gå vidare även för de ofödda människorna!

*

Det finns en hemsida där du kan läsa mer om aborterna i Sverige. Här är länken: Ja till livet

CAB

Andreas del Sarto . Joseph_von_Nazareth4

Bild: Andrea del Sarto: Den Heliga Familjen med Josef, Maria och Jesusbarnet, omkring 1528, i Galleria Nazionale d’Arte Antica, Rom. Källa: Joachim Schäfer – Ökumenisches Heiligenlexikon.

Advertisements