Utrota hungern! – medan du har råd…

HUNGERN HAR INTE längre samma självklara betydelse för oss i Väst som den hade för våra föräldrar och farföräldrar. I stället för en materiell fattigdom har det krupit in en andlig fattigdom. Vilset söker man efter meningen med livet och tror man kan hitta svaren i kristaller och annan ockultism. Man känner inte längre till Jesu ord som “Jag är livets bröd. Den som kommer till mig, han skall aldrig hungra, och den som tror på mig, han skall aldrig törsta.” (Johannes 6:35)     

“UTROTA HUNGERN!” stod det med stora bokstäver på pappkartongen. På ovansidan stod det “TACK” med ett hål för att stoppa in pengar. Finstilt längst ner stod det  “Svenska kyrkan Internationellt arbete”. En kyrka ska väl i första hand söka mätta de hungrande med “livets bröd” som är Jesus Kristus?

Det måste vara välfärdssvenskarnas dåliga samvete som man vädjar till med den där sparbössan, tänkte jag. Min egen “hunger” hade utrotats med frukostgröten, juice och en kopp kaffe. Jag la i en slant men hörde inget skrammel.

Att be om pengar för att mätta de hungrande är nog en god idé. Det finns länder där svälten inte bara står för dörren men har tagit plats mitt i köket. Det finns länder där de kristna svälter för att de tvingats på flykt pga förtryck, förföljelse och dödshot för sin tro. Här är varje krona ovärderlig. Islam för numera ett veritabelt krig mot de kristna i länder som Irak, Syrien, Eritrea, Sudan för att nämna några. Att bistå de förföljda kristna som är i nöd är viktigt och välsignat. Vi kan göra det på plats i deras hemländer. Vi kan öppna dörrarna för dem även till oss i Väst. De delar det väsentliga i våra värderingar eftersom de hyllar den kristna tro som byggt vår västerländska civilisation genom seklerna. Betydligt mer problemfyllt är det då med de invandrare som hänger sig åt islam eftersom den religionen har en diametralt motsatt gudsbild än kristendomens och judendomens och därmed också har andra värderingar och en annan människo- och samhällssyn.

I våra västliga hemländer var det länge sedan svälten var en realitet för de flesta. Här finns det ett överflöd av mat, dryck och annat materiellt. Välfärdsstater ger hellre frikostigt av skattepengarna till bidrag än de låter folk utsättas för svält. Här tycks det mer handla om att staten ska se till att invånarna inte hamnar under en acceptabel minimistandard om de inte själva klarar av det. 

Ändå finns det mängder av fattiga även här: barnfamiljer, pensionärer, hemlösa, ensamstående pappor och mammor, studenter och ett växande antal arbetslösa, de flesta yngre. Sedan skatten och boendet betalats har de ofta inte pengar över till mat för hela månaden. Pengar över till kläder, semester och sparande är bara inte att tänka på. Politiker vill ogärna tala om alla dessa människor som “fattiga”,  eftersom det skulle innebära att de erkänner ett misslyckande, men ändå är det just fattigdom det handlar om.  

Carl Anders Breitholtz . Det är saligare att ge än att få - 3

Sedan finns det som alla numera vet “EU-migranter” från Rumänien etc som sitter på knä utanför livsmedelsbutikerna och kvider: “skänk en slant till mina barn!” Tvättäkta fattigdom? frågar man sig, men hur har de då råd att ta sig den långa vägen till Sverige? Och varför tar de inte hand om sina barn och skaffar sig ett jobb därhemma? Ibland påstås det att det är ligor som ligger bakom tiggeriet. Kan så vara. Men hade EU-tiggarna haft det bättre ställt i sina dysfunktionella hemländer så skulle de väl knappast ha velat ge sig ut på långresa för att tigga? 

På tal om det så träffade jag nyligen en grekisk ortodoxt kristen kvinna som sa, att “man måste inte ge dem pengar, men man ska alltid be för dem!” Det är väl där skon klämmer i det sekulariserade välfärdslandet. Man är för fin i sin självutnämnda upphöjdhet för att be, “jag håller väl inte på med sån där vidskeplighet!”

En vacker dag kan det vara du och jag som står på knä med den tomma plastmuggen utanför Coop. Vem har sagt att vi i Väst alltid kommer att leva i överflöd? En vacker dag är det ebb i statens, landstingens och kommunernas kassor. Industrierna har redan för decennier sedan lämnat skutan för att söka överleva i låglöneländer, så vill du jobba med industriell tillverkning och utveckling så får du söka dig till Indien, Kina eller Afrika. Och utan ett blomstrande näringsliv finns det i längden inga skattemedel till “offentliga sysselsättningsprojekt” i kommunal regi. Fattigdomen håller på att slå rot även här. 

Så UTROTA HUNGERN medan du har råd till det!

CAB 

Bilden: “Det är saligare att ge än att få!” Copyright Carl Anders Breitholtz 2015.    

Videon är från en Taizégudstjänst i Korea: “Jesus Christ, Bread of Life”.

 

 

Advertisements