Recension: Jesus med judiska ögon

NÅGON JUDISK UPPFATTNING om Jesus finns inte, däremot olika judiska uppfattningar om honom. Det konstaterar Svante Lundgren, forskare i modern judendom vid Åbo Akademi och Lunds universitet, i sin senaste bok Jesus med judiska ögon (Artos & Norma 2014, 170 sidor).

Teologiska forskare, de stora kyrkorna och kyrkliga gemenskaperna har på senare tid officiellt bekräftat den judiska identiteten hos Jesus från Nasaret. Det har bidragit till att det vuxit fram ett intresse för Jesus även bland judiska forskare och rabbiner. Lundgren redogör här för deras syn på Jesus från Nasaret.

Centralt i kristendomen, som har vuxit fram ur judendomen, är tron på en Gud, som uppenbarar sig för människorna i tre personer, Fadern, Sonen och den Helige Ande. Detta treeniga gudsbegrepp blev grundläggande för kyrkan på 300-talet. Men inom judendomen har det uppfattats som ett brott mot det första budet och brukar därför betraktas som avgudadyrkan. Att Jesus från Nasaret i kristen tro uppfattas som den Messias som skulle komma enligt Bibelns profeter är inte heller det något som traditionellt kan accepteras i judisk tro. I judendomen är det än mer omöjligt att uppfatta Jesus som Guds Son. För kristna är emellertid Jesu dop i floden Jordan, då en röst från himmelen proklamerade att “Denne är min älskade son”, den händelse som bekräftar honom som Guds son.

Det finns alltså tydliga skiljelinjer mellan judendom och kristendom. Men på senare tid har ståndpunkterna börjat nyanseras i en mängd olika uppfattningar om Jesus. Från både judiskt och kristet håll är man numera överens om att Jesus var jude. Han föddes i Judéen av en ung judinna i en from judisk familj, där styvfadern och Maria var av kung Davids hus. Jesus omskars enligt judisk sed på sin åttonde levnadsdag, en handling som bekräftar det judiska folkets förbund med Gud. Under sin uppväxt besökte Jesus regelbundet Tempelberget med det Heliga Templet, som han kallade “min Faders Hus” och där han i tolvårsåldern resonerade med präster och rabbiner, en slags Bar Mitzvah. Han besökte också regelbundet synagogor. Som vuxen svarade han på en fråga om vilket bud som var det viktigaste: “Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en.” Det kallas Shemà och är den judiska trosbekännelsen än i dag. Genom hela livet präglades Jesu budskap och verksamhet av judiskt tänkande och fromhet. Han dog, som så många andra judar i hans tid, på ett kors, uppspikad av romerska soldater.

Så vem var han då? En from jude, en judisk undergörare, kristendomens grundare, världens Frälsare, Messias? Hur kunde en judisk predikant börja uppfattas som Guds son? Jesus riktade sig till det judiska folket, men evangelierna talar också om hur han även vände sig till icke-judar. Berättelsen om den samariska kvinnan vid Jakobs brunn i Sykar är ett exempel, den romerske officeren, vars dotter låg döende, ett annat, och ett tredje exempel är liknelsen i Johannesevangeliet om Jesus som den gode herden som har två hjordar.

Bokens två första delar handlar om den judiske Jesus och kristendomens Kristus. I bokens sista del redogör Svante Lundgren för de olika messianska judarnas – judar som i en judisk kontext ser Yeshua (Jesus) som den Messias, Guds Son, som Tanakh (Gamla Testamentet) talar om. Hänvisningar till källor och litteratur ger tips för vidare studier. Det är en bok av stort värde eftersom den breddar och fördjupar kunskapen om Jesus /Yeshua och kristendomens samhörighet med judendomen, den rot och stam som de kristna förgreningarna vuxit fram ur. Boken kan rekommenderas.

Carl Anders Breitholtz

 

Advertisements