Kristus är uppstånden!


christ-resurrection-icon
Kristus uppståndelse-ikon – källa: Light & Life Publishing
Långfredagen, vilket konstigt namn! tänkte jag som barn när det var påsk. Är långfredagen längre än andra dagar? frågade jag Mamma och fick ett hemlighetsfullt leende till svar. Jag kände mig som ett frågetecken.
Ibland följde jag med Mamma till kyrkan, däruppe i norra Norrlands skogrika inland. Någon enstaka gång följde även Pappa med. På långfredagen var prästen draperad i svart skrud, psalmerna gick i moll och alla kyrkbesökare såg allvarsamma ut. Det var så högtidligt på långfredagen, men också något riktigt sorgligt, nästan dystert. Vi skulle påminna oss om att just den här dagen hade Jesus pinats i många, långa timmar och till slut dött, alldeles ensam där på korset! I kyrkan var det påtvingad sordin på livsglädjen, men hemma var det som vanligt fria tyglar för oss fyra bröder – befriande skönt!
Visst är det rätt och riktigt, att visa vördnad inför det Heliga, men den faller sig nog helt naturlig och självklar när man en vacker dag står där inför Vår Herre. Den förnimmelsen eller känslan av Guds närvaro känner jag påtagligt, när jag går in i den ortodoxa kyrkan därhemma. Jag kan inte förklara hur det kommer sig, men så är det bara. Jag känner mig hemma där, där finns Han, den treenige Guden, där med.
Medan långfredagen är en sorgens dag är påskdagen – alltså i morgon – en glädjens dag, den dag då Jesus vann över Döden, besegrade den. För det är detta att Jesus åter fick liv, att han lämnade dödsriket och stod upp från de döda, som är påskens uppenbara hemlighet och mysterium, som vi glatt utropar i den ortodoxa påskhälsningen:
– Kristus är uppstånden!
– Ja, han är sannerligen uppstånden!
CAB
Advertisements