Visa solidaritet med de kristna i Mellanöstern!

POLITIK & RELIGION – ISLAM vs KRISTENDOM:

Häromdagen hade jag ett litet meningsutbyte men en riksdagsman – en minidebatt om man så vill. Frågan gällde om vi skulle tiga om det vi vet eller tala öppet och fritt. I förstone kan man ju tycka att det är självklart – vi ska tala öppet och fritt, inte gå som katten kring en het gröt, inte smussla, inte vara rädda!

Men riksdagsmannen tyckte att det vore klokare att tiga.  Om det vi säger och skriver öppet här i Sverige kan leda till repressalier eller annan skada för våra kristna trosfränder i ett annat land, ett land som styrs totalitärt av kommunistisk ideologi eller islams sharialagar, borde vi då inte hellre hålla inne med det vi vet? Att tiga i självvald censur av en slags omsorg om dem?

Mot det invände jag, att om vi väljer att tiga så underordnar vi oss ju  dem som vill få oss att hålla tyst, de som vill hindra det fria ordet. Här i Väst har vi ju vår grundlagsskyddade yttrandefrihet och våra mänskliga fri- och rättigheter, som vi tar för givet. Men allt det som vi har fått ta över gratis av tidigare generationer svenskar har de fått kämpa för, ibland till och med under tårar, svett och blod. Därför får vi inte falla för missriktad hänsyn, inte tiga om det vi vet, hur obehaglig och grym den osminkade sanningen än må vara. Vi här i Sverige och övriga Väst måste stå upp för vår rätt att tänka och tala fritt. Det är sanningen som ska göra oss fria!

Men även om vi skulle tiga om förföljelsen av de kristna så upphör inte förföljelsen. De kristna dödas ändå i islamdominerade länder. Vi ska inte skämmas för vår kristna tro, vi ska stå upp för den! De förföljda i Mellanöstern och annorstädes förväntar sig det av oss i Väst. Men vi i Väst sviker våra trosfränder i Kristus genom missriktad hänsyn och tystnad inför den pågående etniska rensningen av kristna – ortodoxa, katoliker, anglikaner, evangeliska protestanter.

De kristna i sådana länder, som de i Mellanöstern (med ett lysande undantag – Israel), tvingas verka i det tysta i vissa islamdominerade länder t.o.m. som s.k. dhimmies utan mänskliga fri- och rättigheter. Hela tiden är de medvetna om att de kan bli arresterade av säkerhetspolisen, slagna i bojor i fängelser i år utan laga dom eller till och med dömas till döden enligt islams sharialagar och få invänta avrättning i dagar, månader, år. De kan få sitta i fängelset utan kontakt med omvärlden, inte veta om någon kämpar för att de ska bli frigivna. Det här är egentligen allmänt känt även i Väst, det kan man läsa om i internationella media och på Internet. Vi måste tala öppet om de övergrepp som sker.

Utan att skämmas det minsta tiger media, politiker och kyrkoledare i Väst trots att de vet vad som sker med de kristna och andra oliktänkande som sitter fängslade för sin religiösa eller politiska övertygelse i totalitära kommunistiska och islamstyrda stater? Det sker i allt för hög grad och Sverige är skamligt nog inget föredöme. Sveriges regering och riksdag tiger, Kyrkomötet (Svenska kyrkans högsta beslutande organ) tiger. Ängsligt håller de sig för munnen och blundar inför den omfattande förföljelsen av de kristna och andra oliktänkande i Mellanöstern och andra islamdominerade regioner.

Christian Solidarity International / CSI är en organisation där man inte är rädd för att tala öppet om vad som sker med de kristna i världen, särskilt i Mellanöstern. Där – i länder som Irak, Syrien, Iran, Jemen m.fl. – pågår en religiös rensning på den kristna minoriteten. CSI tror på att vi med öppen information och andra medel kan bistå de förföljda. Läs mer på CSI’s hemsida – här.  

I USA och på många andra håll i Väst börjar man göra det. Men när ska vi i Sverige – regering, riksdag, kyrkomötet – börja visa solidaritet med de förföljda kristna i Mellanöstern? Och ta konsekvenserna av den i praktisk politik?

Det är hög tid att Sveriges kristenhet visar solidaritet med de sina förföljda kristna bröder och systrar i Mellanöstern!

CAB

 

Advertisements